RÄTTEN HÄRSKAR OCKSÅ NÄR DEN TAR FEL
Jag läste igår ett inlägg om Eric Torell i facebookgruppen WOMEN TO REMEMBER. Efter det så har jag nu valt att gå ut med min historia. Jag tänkte förbli en trogen läsare utan ord, men när jag läste kommentarerna i inlägget om Eric så blev jag golvad av människors okunskap när det kommer till hur verkligheten ser ut. Några skrev “detta är en grupp om mäns våld mot kvinnor”. Men sanningen är att detta problem med den svenska polisen berör kvinnor mer än vad många av er verkar förstå. Mordet på Eric symboliserar så mycket mer än ett mord på en man med down syndrom. Detta är en lång text, men tillåt mig förklara.
Jag har valt att vara anonym då detta innehåller känslig information om mitt privatliv. Jag är en homosexuell man. Jag har själv aldrig blivit utsatt för någon polis förakt mot mig för att jag är den jag är. Jag har klarat mig, men de har inte min föredetta pojkvän, min muslimska vän och ett flertal av mina väninnor. Jag har hört hur en polis skriker till min muslimska vän “jävla muslim apa”. Jag har hört mina väninnor sitta och säga att de helt tappat tilltron till polisen efter att de själva fått erfara negativa händelser. Min föredetta pojkvän blev nedslagen av två poliser, det var övervåld. Jag kan säga att han inte gjorde något för att förtjäna det, men varför skulle ni tro på mig? Jag såg hur missnöjda kvinnor var med polisen i women to remembers undersökning, och jag tror att de kvinnor som är missnöjda faktiskt haft med polisen att göra på riktigt.
I tisdags inleddes rättegången mot poliserna som sköt Eric, detta ett helt år efter händelsen. Det är inte ovanligt att rättegångar mot poliser tar en lång tid innan de äger rum. Det är så vanligt att man till och med glömmer. Människor hinner glömma och på så vis kan fokus flyttas från en sak till en annan.
Så vad har Eric med en grupp om kvinnovåld att göra? Bland annat är han en av många som fallit offer för polisen. Polisers agerande kan i många fall få förödande konsekvenser, däribland för kvinnor. Det är inget vi ska förneka eller kan välja att se bort ifrån. För en tid sedan gjorde SVT en granskning av vilka typer av brott som begåtts av poliser. Undersökningen visade ett fruktansvärt resultat. Anmärkningsvärt många av brotten var mot närstående. Många fall var kvinnomisshandel! I 39 av 57 ärende friades 18. Av de resterande 39 som dömts fick 18 jobba kvar som polis. Till och med den som fått besöksförbud gentemot sin före detta hustru.
2016 gjorde ST (sundsvalls tidning) en kartläggning av polisens brottslighet i länet (Västernorrlands län) Det visade sig att de allra flesta poliser som anmälts klarade sig undan utan åtal eller dom. Dem flesta fick även där behålla jobben. Endast en bråkdel av poliserna döms i slutänden i domstol.
2013 blev till exempel 10 224 poliser anmälda i Sverige och av dessa resulterade 57 i fällande domar, knappt 0,6 procent. Självklart finns det dem som anmäler polisen för något som inte stämmer, men inte 10 167 personer.
Jag satt under gårdagen och läste om straff och lagar. Det pratas om att individer som är medlemmar i grupper som klassas som kriminella organisationer straffas hårdare än gemene man. Medans poliser, högt uppsatta tjänstemän och till kungen i allra högsta person inte står lika inför lagen. Kungen besitter till och med något som heter “åtalsimmunitet” som många redan känner till, men som man inte tänker på. Vilket innebär att han inte kan åtalas för sina gärningar. Han kan tekniskt sett misshandla en kvinna utan att straffas, inte för att han skulle göra det, men ni förstår. Lagen är inte lika inför alla.
Jag har tidigare läst texter och artiklar av några gamla poliser. En av dem är Jeanette Larsson som arbeta som polis i 25 år. Hon beskriver hur det funkar att vara polis och hur det ser ut innanför polishusets murar. Det handlar om poliser som skyddar varandra. Men också om brott mot kvinnor. Nepotismen är stor inom polisen. Det är svårt att få poliser att ange varandra och inte minst att vittna om brott som begås av en arbetskollega. Kollegialiteten går före ärlighet. Förtroende för polisen är inte vad den borde vara. Det ifrågasätts i många fall när polisen utreder poliser vid misstanke om brott. Men vem ska annars utreda det? Du? Jag?
Jeanette Larsson berättar om sin tid inom polisen, det finns en väldigt intressant läsning som jag råder alla att läsa. Hon berättar bland annat om en dom mot en polischef i Malmö. För sju år sedan dömdes den högt uppsatt polischef i Malmö för flera fall av sexuella ofredanden mot kvinnor inom poliskåren. Städerskor som mötts av ett blottat kön i polisens omklädningsrum, trots att en tydlig skylt med information om att utrymmet städas. Det pågick i flera år innan någon vågade anmäla. Denna högt uppsatta chef var sedan tidigare dömd för att flera gånger ha stulit oxfile, och trots att han misstänktes för det grövre brottslighet så beslutade polisledningen att han skulle få behålla sin tjänst om han dömdes för “några enstaka fall”. Han dömdes i åtta fall, och ändå tog det onödigt lång tid innan domen laga i kraft och han till sist avskedades. Precis som med Eric fallet så tar det en oändlig tid innan polisen ställs inför rätten. Tid kostar, tid kostar människors minne, fokus ska flyttas, och på så viss kan straffet bli mildare än vad det bör vara.
I ett annat fall berättar hon om en polisman i receptionen som sa “homosexuella är som en cancersvulst på samhället”. Han anmäldes, men ärendet blev nedlagt och prövades inte i Polisens ansvarsnämnd. Det innebär alltså att trots sin människosyn kunde polisen fortsätta sitt arbete med att ta upp anmälningar från brottsutsatta. Hur trygga kan homosexuella känna sig med en sådan polis som hatar dem? Polisen har haft flera chanser i brott där en polis är gärningsman att visa på att fula uttalande och olämpligheter inte godtas eller accepteras. Men istället görs ingenting.
För flera år sen avslöjade polisens registrering av romer. In i det längsta blånekade polismyndigheten. Först till att registret alls existerade, sedan att det skulle vara etniskt. När man blev överbevisad ville man till varje pris finna en syndabock, istället för att ärliga.
2015 dömdes den vice biträdande länspolismästaren i Skåne för sexuellt ofredande mot tre anställda kvinnor. På en julfest ska han ha erbjudit dem betalning för sexuella tjänster och tafsat på dem. Polisen personalansvarsnämnd sa att han FÖRMODLIGEN, MEN INTE SÄKERT skulle bli av med jobbet OM HAN DÖMDES!
Under flera år var Jeanette Larsson ansvarig för värdegrundsutbildningen vid Länskriminalavdelningen i Skåne. När hon upplevde rasistiska, homo - eller transfobiska eller på annat vis olämpliga uttalanden från chefer så sa hon ifrån och gick först till berörd chef, därefter till nästa chefsnivå och oftast med information till den högsta ledningen. Ändå hände sällan något! En av cheferna skrattade åt en transpersons självmord och blev befordrad.
Jeanette Larsson har vid flera tillfällen både bevittna och personligen fått erfara pennalism och obefogade repressalier från chefer inom polisen. Efter flera års kamp var hon tvungen att ge upp, hon fortsatte sin kamp för att göra samhället bättre, men då utanför poliskåren.
Hur ska man efter alla dessa avslöjande kunna lita på polisen och rättssystemet? Några av er kanske tänker “Jävla bög, vad vet du om kvinnligt lidande?”. Men tro mig, jag vet vad mäns våld mot kvinnor.
Ett av mina starkaste minnen från min barndom är hur pappa släpar mamma i håret när han försöker dra in henne när hon försöker fly från hemmet. Min stora syster står och håller mig i handen, vi var så små, hon ropar “snälla pappa, slå inte mamma, hon kan dö då”.
Min pappa slog sällan mamma inför oss, men den psykiska misshandeln var ofta där. En gång rymde mamma ut i snöstormen, hon kom tillbaka flera timmar senare alldeles genomfrusen. Under tiden hon var ute så satt pappa och grät i köket och förklarade för mig och min syster varför mamma inte var hemma. “Pappa har varit dum mot mamma, han var inte snäll” sa han. Detta är något jag, trots allt, är väldigt tacksam för när det kommer till min far. Han har aldrig någonsin sagt ett ont ord om mamma till oss. Han har alltid förklarat för mig och min syster att det var han som var felet och inte vår mamma.
En gång valde min mamma att lämna honom. Hon packade våra saker och tog med mig och min syster i bilen. Pappa sprang efter och ropade “snälla åk inte”. Mamma ville lämna för att hon hade en ständig ångest där hon kände att det var hon som utsatte mig och min syster för våld i hemmet, då det var hon som inte lämnade våldet. Efter en bit bilresa började jag gråta. Jag minns inte detta själv, men min syster har berättat då hon minns. Jag sa “mamma jag saknar pappa, kan vi inte åka hem så att han kan få säga förlåt?”. Min syster ska även ha sagt “han älskar dig, du är hans fru”. Vi var barn då, vi förstod inte. Så mamma valde att vända tillbaka, för att vi bad henne om det.
Min mamma och pappa är gifta än idag. Han har bättrat sig, men det har inte varit en gratis förbättring. Det har kostat min mamma flera kvällar ute gråtandes i ett pissit vårregn. Men i somras såg jag min mamma och pappa dansa tillsammans. Dem såg så lyckliga ut, nyförälskade till och med. Så som mamma tittade på pappa, de är så alla män vill bli tittade på. I bakgrunden spelades Håkan Hellströms låt “valborg”. Den bilden kommer jag bära med mig resten av mitt liv. För den bilden sätter ljus på alla mörka minnen från förr. “Om du vill ha en idiot så lägg din hand i min” - Håkan Hellström.
Detta inlägget handlar inte om att vi ska börja hata polisen. Faktum med att min egen far var polis och jag hatar inte honom. Men jag ifrågasätter skarpt när förnekelse går före insikt. Jag dömer inte alla poliser, det finns bra poliser. Men att leva i förnekare är som att dra kortet “inte alla män”, som istället blir till nya “inte alla poliser”.
Allt jag hoppas är att människor ska få upp ögonen, öppna sina hjärtan och visa medmänsklighet till de som har fallit offer för polisens makt. Det bör vara en självklarhet att polisen inte ska skyddas från brott de begår och då krävs att samhällets medborgare inte försvarar dåliga handlingar som begås av dem. Vi måste kunna lita på polisen när det väl behövs. Men vi ska inte se det som en självklarhet, det krävs förändring, åtgärder och tydliga riktlinjer. Det är ingen lätt väg dit, men det kan gå.
Tack för mig.
Några exempel på domar/åtal mot poliser:
1. Polisman skrek “arab jävel” och döms att betala dagsböter på totalt 15 600 kronor. Han döms också att betala 40 000 kronor av kostnaderna för försvar och målsägandebiträde till staten. Polisens personalansvarsnämnd beslutade att polismannen fick behålla jobbet även vid en fällande dom.
2. En polisman som dömts för att ha försökt köpa sex får behålla sin chefstjänst. Polisen dömdes för försök till sexköp men friades i hovrätten.
3. Alla känner till “kapten klänning”. Han som skulle vara polisens ansikte utåt och skulle försvara kvinnorna. Polischefen Göran Lindberg som dömdes för grov våldtäkt sommaren 2010.
4. GT avslöjade den 1 oktober 2014 att en polis i Göteborg fortfarande jobbade som polis samtidigt som en utredning om honom pågick. Den misstänkte våldtäkts polisen fick fortfarande jobba kvar som polis på grund av att det hela handlade om “ett så kallat fritidsbrott”. Vilket innebär att han inte begått brottet när han var i tjänst.
5. 2009 avslöjade Sydsvenskan att knappt en procent av alla anmälningar mot poliser i Skåne leder till åtal. Tidningen granskade 1,995 fall mellan 2006-2008. Det visade sig att 15 "fritisdsbrott" av dessa hade lett till fällande dom. Tre brott när poliser varit i tjänst ledde också till dom. Poliser har alltså svårt att utreda brott där poliser är gärningsmän. Men det var ju 2009...
Ex-polisen Janette Larssons text om sin tid som polis: https://kit.se/2015/10/22/17064/ex-polis-darfor-kan-kollegorna-fortsatta-att-bega-brott/
Texten om Erik:
https://m.facebook.com/groups/441921789698865?view=permalink&id=522761058281604
Skrivit av ANONYM AVSÄNDARE
Datum: 8 september 2018
Från: Facebookgruppen WOMEN TO REMEMBER
Jag har valt att vara anonym då detta innehåller känslig information om mitt privatliv. Jag är en homosexuell man. Jag har själv aldrig blivit utsatt för någon polis förakt mot mig för att jag är den jag är. Jag har klarat mig, men de har inte min föredetta pojkvän, min muslimska vän och ett flertal av mina väninnor. Jag har hört hur en polis skriker till min muslimska vän “jävla muslim apa”. Jag har hört mina väninnor sitta och säga att de helt tappat tilltron till polisen efter att de själva fått erfara negativa händelser. Min föredetta pojkvän blev nedslagen av två poliser, det var övervåld. Jag kan säga att han inte gjorde något för att förtjäna det, men varför skulle ni tro på mig? Jag såg hur missnöjda kvinnor var med polisen i women to remembers undersökning, och jag tror att de kvinnor som är missnöjda faktiskt haft med polisen att göra på riktigt.
I tisdags inleddes rättegången mot poliserna som sköt Eric, detta ett helt år efter händelsen. Det är inte ovanligt att rättegångar mot poliser tar en lång tid innan de äger rum. Det är så vanligt att man till och med glömmer. Människor hinner glömma och på så vis kan fokus flyttas från en sak till en annan.
Så vad har Eric med en grupp om kvinnovåld att göra? Bland annat är han en av många som fallit offer för polisen. Polisers agerande kan i många fall få förödande konsekvenser, däribland för kvinnor. Det är inget vi ska förneka eller kan välja att se bort ifrån. För en tid sedan gjorde SVT en granskning av vilka typer av brott som begåtts av poliser. Undersökningen visade ett fruktansvärt resultat. Anmärkningsvärt många av brotten var mot närstående. Många fall var kvinnomisshandel! I 39 av 57 ärende friades 18. Av de resterande 39 som dömts fick 18 jobba kvar som polis. Till och med den som fått besöksförbud gentemot sin före detta hustru.
2016 gjorde ST (sundsvalls tidning) en kartläggning av polisens brottslighet i länet (Västernorrlands län) Det visade sig att de allra flesta poliser som anmälts klarade sig undan utan åtal eller dom. Dem flesta fick även där behålla jobben. Endast en bråkdel av poliserna döms i slutänden i domstol.
2013 blev till exempel 10 224 poliser anmälda i Sverige och av dessa resulterade 57 i fällande domar, knappt 0,6 procent. Självklart finns det dem som anmäler polisen för något som inte stämmer, men inte 10 167 personer.
Jag satt under gårdagen och läste om straff och lagar. Det pratas om att individer som är medlemmar i grupper som klassas som kriminella organisationer straffas hårdare än gemene man. Medans poliser, högt uppsatta tjänstemän och till kungen i allra högsta person inte står lika inför lagen. Kungen besitter till och med något som heter “åtalsimmunitet” som många redan känner till, men som man inte tänker på. Vilket innebär att han inte kan åtalas för sina gärningar. Han kan tekniskt sett misshandla en kvinna utan att straffas, inte för att han skulle göra det, men ni förstår. Lagen är inte lika inför alla.
Jag har tidigare läst texter och artiklar av några gamla poliser. En av dem är Jeanette Larsson som arbeta som polis i 25 år. Hon beskriver hur det funkar att vara polis och hur det ser ut innanför polishusets murar. Det handlar om poliser som skyddar varandra. Men också om brott mot kvinnor. Nepotismen är stor inom polisen. Det är svårt att få poliser att ange varandra och inte minst att vittna om brott som begås av en arbetskollega. Kollegialiteten går före ärlighet. Förtroende för polisen är inte vad den borde vara. Det ifrågasätts i många fall när polisen utreder poliser vid misstanke om brott. Men vem ska annars utreda det? Du? Jag?
Jeanette Larsson berättar om sin tid inom polisen, det finns en väldigt intressant läsning som jag råder alla att läsa. Hon berättar bland annat om en dom mot en polischef i Malmö. För sju år sedan dömdes den högt uppsatt polischef i Malmö för flera fall av sexuella ofredanden mot kvinnor inom poliskåren. Städerskor som mötts av ett blottat kön i polisens omklädningsrum, trots att en tydlig skylt med information om att utrymmet städas. Det pågick i flera år innan någon vågade anmäla. Denna högt uppsatta chef var sedan tidigare dömd för att flera gånger ha stulit oxfile, och trots att han misstänktes för det grövre brottslighet så beslutade polisledningen att han skulle få behålla sin tjänst om han dömdes för “några enstaka fall”. Han dömdes i åtta fall, och ändå tog det onödigt lång tid innan domen laga i kraft och han till sist avskedades. Precis som med Eric fallet så tar det en oändlig tid innan polisen ställs inför rätten. Tid kostar, tid kostar människors minne, fokus ska flyttas, och på så viss kan straffet bli mildare än vad det bör vara.
I ett annat fall berättar hon om en polisman i receptionen som sa “homosexuella är som en cancersvulst på samhället”. Han anmäldes, men ärendet blev nedlagt och prövades inte i Polisens ansvarsnämnd. Det innebär alltså att trots sin människosyn kunde polisen fortsätta sitt arbete med att ta upp anmälningar från brottsutsatta. Hur trygga kan homosexuella känna sig med en sådan polis som hatar dem? Polisen har haft flera chanser i brott där en polis är gärningsman att visa på att fula uttalande och olämpligheter inte godtas eller accepteras. Men istället görs ingenting.
För flera år sen avslöjade polisens registrering av romer. In i det längsta blånekade polismyndigheten. Först till att registret alls existerade, sedan att det skulle vara etniskt. När man blev överbevisad ville man till varje pris finna en syndabock, istället för att ärliga.
2015 dömdes den vice biträdande länspolismästaren i Skåne för sexuellt ofredande mot tre anställda kvinnor. På en julfest ska han ha erbjudit dem betalning för sexuella tjänster och tafsat på dem. Polisen personalansvarsnämnd sa att han FÖRMODLIGEN, MEN INTE SÄKERT skulle bli av med jobbet OM HAN DÖMDES!
Under flera år var Jeanette Larsson ansvarig för värdegrundsutbildningen vid Länskriminalavdelningen i Skåne. När hon upplevde rasistiska, homo - eller transfobiska eller på annat vis olämpliga uttalanden från chefer så sa hon ifrån och gick först till berörd chef, därefter till nästa chefsnivå och oftast med information till den högsta ledningen. Ändå hände sällan något! En av cheferna skrattade åt en transpersons självmord och blev befordrad.
Jeanette Larsson har vid flera tillfällen både bevittna och personligen fått erfara pennalism och obefogade repressalier från chefer inom polisen. Efter flera års kamp var hon tvungen att ge upp, hon fortsatte sin kamp för att göra samhället bättre, men då utanför poliskåren.
Hur ska man efter alla dessa avslöjande kunna lita på polisen och rättssystemet? Några av er kanske tänker “Jävla bög, vad vet du om kvinnligt lidande?”. Men tro mig, jag vet vad mäns våld mot kvinnor.
Ett av mina starkaste minnen från min barndom är hur pappa släpar mamma i håret när han försöker dra in henne när hon försöker fly från hemmet. Min stora syster står och håller mig i handen, vi var så små, hon ropar “snälla pappa, slå inte mamma, hon kan dö då”.
Min pappa slog sällan mamma inför oss, men den psykiska misshandeln var ofta där. En gång rymde mamma ut i snöstormen, hon kom tillbaka flera timmar senare alldeles genomfrusen. Under tiden hon var ute så satt pappa och grät i köket och förklarade för mig och min syster varför mamma inte var hemma. “Pappa har varit dum mot mamma, han var inte snäll” sa han. Detta är något jag, trots allt, är väldigt tacksam för när det kommer till min far. Han har aldrig någonsin sagt ett ont ord om mamma till oss. Han har alltid förklarat för mig och min syster att det var han som var felet och inte vår mamma.
En gång valde min mamma att lämna honom. Hon packade våra saker och tog med mig och min syster i bilen. Pappa sprang efter och ropade “snälla åk inte”. Mamma ville lämna för att hon hade en ständig ångest där hon kände att det var hon som utsatte mig och min syster för våld i hemmet, då det var hon som inte lämnade våldet. Efter en bit bilresa började jag gråta. Jag minns inte detta själv, men min syster har berättat då hon minns. Jag sa “mamma jag saknar pappa, kan vi inte åka hem så att han kan få säga förlåt?”. Min syster ska även ha sagt “han älskar dig, du är hans fru”. Vi var barn då, vi förstod inte. Så mamma valde att vända tillbaka, för att vi bad henne om det.
Min mamma och pappa är gifta än idag. Han har bättrat sig, men det har inte varit en gratis förbättring. Det har kostat min mamma flera kvällar ute gråtandes i ett pissit vårregn. Men i somras såg jag min mamma och pappa dansa tillsammans. Dem såg så lyckliga ut, nyförälskade till och med. Så som mamma tittade på pappa, de är så alla män vill bli tittade på. I bakgrunden spelades Håkan Hellströms låt “valborg”. Den bilden kommer jag bära med mig resten av mitt liv. För den bilden sätter ljus på alla mörka minnen från förr. “Om du vill ha en idiot så lägg din hand i min” - Håkan Hellström.
Detta inlägget handlar inte om att vi ska börja hata polisen. Faktum med att min egen far var polis och jag hatar inte honom. Men jag ifrågasätter skarpt när förnekelse går före insikt. Jag dömer inte alla poliser, det finns bra poliser. Men att leva i förnekare är som att dra kortet “inte alla män”, som istället blir till nya “inte alla poliser”.
Allt jag hoppas är att människor ska få upp ögonen, öppna sina hjärtan och visa medmänsklighet till de som har fallit offer för polisens makt. Det bör vara en självklarhet att polisen inte ska skyddas från brott de begår och då krävs att samhällets medborgare inte försvarar dåliga handlingar som begås av dem. Vi måste kunna lita på polisen när det väl behövs. Men vi ska inte se det som en självklarhet, det krävs förändring, åtgärder och tydliga riktlinjer. Det är ingen lätt väg dit, men det kan gå.
Tack för mig.
Några exempel på domar/åtal mot poliser:
1. Polisman skrek “arab jävel” och döms att betala dagsböter på totalt 15 600 kronor. Han döms också att betala 40 000 kronor av kostnaderna för försvar och målsägandebiträde till staten. Polisens personalansvarsnämnd beslutade att polismannen fick behålla jobbet även vid en fällande dom.
2. En polisman som dömts för att ha försökt köpa sex får behålla sin chefstjänst. Polisen dömdes för försök till sexköp men friades i hovrätten.
3. Alla känner till “kapten klänning”. Han som skulle vara polisens ansikte utåt och skulle försvara kvinnorna. Polischefen Göran Lindberg som dömdes för grov våldtäkt sommaren 2010.
4. GT avslöjade den 1 oktober 2014 att en polis i Göteborg fortfarande jobbade som polis samtidigt som en utredning om honom pågick. Den misstänkte våldtäkts polisen fick fortfarande jobba kvar som polis på grund av att det hela handlade om “ett så kallat fritidsbrott”. Vilket innebär att han inte begått brottet när han var i tjänst.
5. 2009 avslöjade Sydsvenskan att knappt en procent av alla anmälningar mot poliser i Skåne leder till åtal. Tidningen granskade 1,995 fall mellan 2006-2008. Det visade sig att 15 "fritisdsbrott" av dessa hade lett till fällande dom. Tre brott när poliser varit i tjänst ledde också till dom. Poliser har alltså svårt att utreda brott där poliser är gärningsmän. Men det var ju 2009...
Ex-polisen Janette Larssons text om sin tid som polis: https://kit.se/2015/10/22/17064/ex-polis-darfor-kan-kollegorna-fortsatta-att-bega-brott/
Texten om Erik:
https://m.facebook.com/groups/441921789698865?view=permalink&id=522761058281604
Skrivit av ANONYM AVSÄNDARE
Datum: 8 september 2018
Från: Facebookgruppen WOMEN TO REMEMBER